Garmisch-Partenkirchen är de två alpbyarna som växte ihop i och med OS 1936. Än idag är det en välkänd skidort. Men även off-season finns det all anledning att bege sig till dessa trakter, en timmes bilfärd från München. Någon mil utanför Garmisch-Partenkirchen ligger nämligen Das Kranzbach, ett snart hundraårigt litet slott som sedan några år tillbaka är om- och tillbyggt till ett riktigt wellnesspalats med fyra, snudd på fem, stjärnor. När man har kört upp mot slottet, parkerat, stängt av motorn och klivit ut ur bilen, är det tyst. Jättetyst. Det här stället är som gjort för att alldeles ostört göra ingenting.
Das Kranzbach byggdes i början av 1900-talet av Mary Portman, en brittisk aristokrat som fattat tycke för alpdalen. Mary blev dock, på grund av första världskriget, tvungen att lämna Kranzbach innan det var färdigställt. Och man kan inte låta bli att fundera över vad hon skulle tänka om hon fick chansen att komma tillbaka idag och möttes av ett glas välkomstchampagne och en privat visning av slottet och wellnessanläggningen.
Det kan vid första anblicken verka som om slottet omvandlats till en opersonlig bjässe till spanaläggning, men Das Kranzbach har verkligen lyckats med konststycket att göra hotellet intimt och inbjudande. Engelska inredningsdesignern Ilse Crawford har fått gå loss på kontrastrika och finurliga art deco-detaljer som knallgula skinnsoffor till murriga tapeter, Arne Jacobsens Ägget-stolar till gamla spelbräden och rustika röda trämöbler bredvid en gigantisk gammal vedspis som får agera strudelbuffébord. Och i nästan alla rum, såväl de lugna vilrummen som i tesalongen, finns det sprakande brasor. Om interiören känns bekant kan det bero på att modemagasinen ofta dras till den här miljön för att göra annorlunda plåtningar.
Hotellet har kapacitet för 200 personer, men det får man ingen som helst uppfattning om. Det finns helt enkelt väldigt gott om utrymme och gissningsvis betydligt fler vilstolar än hotellgäster. (Det finns alltså ingen större anledning att på tyskt manér springa ner och paxa en stol tidigt på morgonen.) Det råder en lugn stämning över hela anläggningen och ett ledord för att beskriva atmosfären är diskret. Hit flyr tyska kändisar för att få vara ifred och ta det lugnt. Man kan gå på yogapass, vattenjympa och guidade panoramavandringar, men man kan också ta med sig en trave böcker och lägga sig i ett så kallat ruheraum. Dessa rum går att jämföra med bibliotekens tysta läsrum. Skillnaden är att här ligger man, iförd badrock, i bekväma vilstolar med utsikt över trädtopparna och alperna.
När man behöver en paus från det tysta och lugna kan man antingen ta en simtur i den tempererade utomhuspoolen, eller sitta i en av de varma bassängerna (inomhus eller utomhus), värma sig i en panoramabastu eller ångbastu för att sen ta ett iskallt dopp i en kallbassäng. Eller bara gå ut på en av terrasserna och svalka sig med utsikten över bergen. Det finns så klart också fitnessrum, frisör och ett helt crew med personal som erbjuder massage och skönhetsbehandlingar.
På de flesta områdena i badehauset har man badkläder på sig, men i bastubaden är det naket som gäller. För pryda svenskar finns det möjlighet att svepa handduk runt kroppen. Det finns också en separat damavdelning med duschar, solterrass och bastu.
Kanske kan man i restaurangen få en känsla av att man inte är själv på stället eftersom så gott som alla gäster äter middag samtidigt. På Das Kranzbach erbjuds en variant av halvpension. Det innebär frukostbuffé (med ett fruktrum där du själv gör din juice), en lätt sopp- och salladslunch (antingen i restaurangen eller i spaanläggningen), kak- och strudelbuffé på eftermiddagen samt femrättersmiddag som man själv sätter ihop utifrån ett flertal valmöjligheter. Dryck ingår inte, men trots ett par glas vin till maten kommer notan inte att springa iväg.
Till Das Kranzbach beger man sig för att få lugn och ro. Barn under 10 år får därför stanna hemma. Man har också medvetet valt att inte erbjuda trådlöst internet och mobiltäckningen är usel. Det finns ett litet hörn med datorer och internetuppkoppling för den som skulle drabbas av twitterabstinens, men annars lämnar man med fördel mobilen och datorn hemma.
Resekoll tipsar om att boka ett rum högst upp i The Mary Portman House, som är den gamla delen av slottet. Eller, för den som inte är mörkrädd, boka en alldeles privat trädkoja lite längre upp i skogen. För att komma in i den lugna lunken är tvådagarsuppehåll nödvändigt. Det tar emot att använda ordet "hinner", men det behövs två dagar för att just hinna varva ner, vandra i bergen, börja ha lite tråkigt och faktiskt nästan hitta i slottets krokar och vrår. Och när man checkar ut är personalen noga med att försäkra sig om att man stannar hela dagen. Det finns med andra ord ingen anledning att boka det tidiga flyget tillbaka till Sverige.
Till Das Kranzbach tar man sig med flyg till München eller Innsbruck, därefter är det enklast att köra dit med bil. Man kan också ta tåget till den lilla byn Klais eller till Garmisch-Partenkirchen, 3 respektive 15 km från Kranzbach.
